... ♥

Första gången så förstod jag egentligen att killar inte är något att ha, men sen visar det sig.. Att man faktiskt inte klarar sig utan någon som tycker om en. Jag saknar tryggheten, jag saknar att han någon nära.. Och någon som bryr sig, den bästa killen.. Och det perfekta förhållandet. Att jag blev sviken än en gång, av den så kallade underbaraste killen jag träffat hittills. Jag trodde verkligen på detta denna gången, fast förstås.. Det har jag gjort dom två andra gångerna också, så varför skulle det egentligen bli bra denna gången? Jag blir lätt sårad, varför förstår inte folk det? Jag är så trött på killar just nu, alla är skit.. Jag menar alla. Alla kan dra från mitt liv, för jag vet om att ni bara leker med mig. Jag trodde på oss.