den finaste människan på jorden!

  ebba victoria sporron, min finaste vän! det finns inga ord för hur otroligt mkt du betyder för mig. under den tiden jag hade det som svårast i livet stannade du kvar hos mig och gav mig hopp när jag inte såg något ljus längre. jag var så otroligt deppig en period och visste inte vad jag skulle göra men du bara tog min hand och sa att allt kommer bli bra och att det kommer bli lättre senare i livet och helt ärligt vet jag inte vad som skulle hänt om inte du var vid min sida då. för det är jag dig evigt tacksam för att du aldrig gav upp och kämpade med mig. och shit vad roliga minnen vi har tillsammans ebba, skrattar alltid otroligt mycket med dig och vi kan skratta åt små saker. vi ser alltid samma saker samtidigt och börjar skratta.kommer ihåg i sjuan när vi sprang runt och kallade alla sopor och vi skrattade så mkt varje gång att vi inte kunde andas, och när vi var på donken och vi skulle få tbx mer pengar än vad vi fick och ingen av oss vågade gå fram och vi skrattade och skrattade så alla blev sura på oss där inne, eller den gången då jag läste fel på klockan en hel timme och vi kuttade genom korridorren för att inte komma försent och vi stod där och knackade och knackade men ingen öppnade tillslut gick du och kollade vad klockan var och såg att det var en timme kvar. herregud, vi skrattade i månader. det är såna där saker jag kommer ha med mig livet ut. jag kommer alltid vara vid din sida tills döden skiljer oss åt. när vi börjar gymnasiet och börjar på olika linger vet du att du alltid kommer ha mig, vilken tid på dygnet det än är.  du är den tvilling jag aldrig fick, du är min ängel, mitt hjärta, min allra bästa vän, mitt liv. och jag älskar dig ♥