AGAINST THE WORLD

har ni någon gång känt er helt emot alla andra?  En sådan situation skedde ikväll. Alla tycker så jävla mycket i det här samhället. snackar skit. fejkar. spelar. fjäskar. det finns inget rakt och ärligt spel. men det är något jag kämpar för varje dag känns det som och något som jag gjorde ikväll, och ytterligare än en gång ensam mot strömmen. Fast egentligen inte ensam, jag har personer med mig som tycker jag är modig men är så fega att de endast kan säga detta efter hela situationen.  Hatar fega människor. var ärliga och sanna mot er själva, mot andra. om ni har åsikter- SÄG DOM! tyck inte bakom andras ryggar. vem vet då? vad spelar det för roll? Det är så svenskt och fegt. hatar vårt svenska samhälle. Jag hör inte till, passar inte in på något sätt.  Aldrig i hela mitt liv att jag skulle kunna stå utan att berätta min åsikt, snacka skit bakom ryggen. men när det väl kommer till kritan finns det inget, INGET. inget att säga, klaga på, inget att tycka. vafaan är det? som jag sa till er ikväll: ni är så jävla fega. det går att prata när det känns tryggt och när ni inte har någon emot er. men när ni har en motståndare? då lägger ni er ner som små grisar.  Som sverige i alla krig, Nej vi tycker inget, vi är neutrala, fast det blir aldrig så? man blir inblandad på alla sätt och vis? så ta en sida, stå med båda fötterna på jorden, stå rakryggad, var stark, ha självförtroende och säg för fan vad ni tycker. tack för mig.