I take a deep breath everytime I pass your door
I know you're there but I can't see you anymore
And that's the reason you're in the dark
I've been a stranger ever since we fell apart
And I feel so helpless here
Watch my eyes are filled with fear
Tell me do you feel the same
Hold me in your arms again
I need your love
I need your time
When everything's wrong
You make it right
I feel so high
I come alive
I need to be free with you tonight
I need your love
Ingenting görs med känsla nuförtiden.
Ständigt styrs vi av stress och måsten.
Jag själv har blivit till någon hamsterliknande robot som ständigt springer i mitt hamsterhjul.
Stoppas jag? Ja, då blir jag galen, ångestfylld, panikslagen och rädd.
Min trygghet har byggts upp i att ständigt vara i en planerad rörelse.
Det är tråkigt med sanningen ibland.
Att gå i stan är inte längre något roligt eller harmoniskt, för mig.
Folk stannar upp och kollar glatt på gatuartisterna, reklamskyltarna eller stannar upp för att skänka en slant till de behövande.
JAG (även många fler, tyvärr) går i rask takt till bestämt mål. Allvarlig min och folkhatisk. Hemskt. Jag vet.
