- du är bara ännu en stängd dörr i min millånga korridor

Det tjänar inget till om du kapar båda mina benJag kommer klara av att resa mig upp, utan några problemJag bryr mig inte om du kallar mig alla glåpord du kanI slutändan kommer det ändå visa sig att du var minst likadanDu kan klandra mig för alla mina problem och misstagMen jag lär mig utav dem och gör rätt en vacker dagDu kan göra mig till åtlöje och skratta tills du gråterMen vad du än gör kommer du att få det återJag är inte stark, men jag är starkare än digOch om du så gärna vill så får du fälla migJag reser mig efter varje fall, det är så jag visar att jag är starkJag vill bara informera dig om att du vandrar på okänd markJag tänker inte röra en enda min, hur hårt du än slårFör du är bara ännu en stängd dör i min millånga korridor  En dikt jag skrev i december.