vilse i livets labyrint

  nyvaken, vilsen och tom. igår så bara försvann alla viljor, allt jag visste att jag ville. allt som jag känner mig så säker på annars. jag kände mig helt vilse i livet. det har aldrig hänt innan. inte på det sättet, visst har man känt sig frågande inför vissa beslut och prioriteringar. men igår vart jag vilse i en labyrint, utan karta, de var mörkt och regnade. dessutom var det någon som jagade mig, tiden. jag kunde inte fortsätta innan jag valt väg. och jag kunde inte stå stilla för de skulle innebära förlust av dyrbar tid. alla kollar på mig, vilken väg ska hon välja? jag visste inte ens om jag ville välja väg, vart skulle jag då börja? jag ville krypa ur min egen kropp och vrida tillbaka tiden, vrida tillbaka tiden till då jag sa att jag inte skulle bry mig. vrida tillbaka tiden och inse att jag borde tagit beslutet för längesen, när jag hade gott om tid. när livet fortsatte undertiden jag tänkte. när jag kunde testa olika vägar. jag vet, det är inte försent att testa. men när beslutet är taget är det taget. denna dagen blir inte som alla andra.    livet är inte perfekt, i mot och medgång har vi fått våra kroppar och våra huvuden. vet ni vad det värsta är? att jag inte skulle bry mig och så ser jag de som livets undergång. när hjärnan automatiskt gör väldigt små problem väldigt stora. det gör inget om ni inte vet vad det här handlar om, för det vet inte jag heller. det handlar om allt eller inget. det handlar om att våga gå sin egen väg. jag vill våga. ibland går man vilse. att hela tiden göra rätt val är otroligt svårt. för vad fan är rätt?   lycklig är inte något man är, det är något man väljer att vara. och även om jag har valt att vara lycklig så finns de stunder, stunder som man skulle önska varit annorlunda. jag vill inte blunda för stunderna som inte är perfekta. det är falskt, jävligt falskt. man får vara olycklig ibland också. kanske är det till och med nödvändigt för att vi resten av tiden ska kunna känna oss riktigt lyckliga.   egentligen så kanske inget av de som igår kändes som livets största undergång var ett problem, kanske är det en möjlighet. kanske en ny utmaning. den som lever får se. glöm bara inte bort att se på livet med två ögon. igår använde jag bara de ena.