Idag är det vår.

Nu har jag varit inaktiv ett bra tag här på bloggen. Mitt liv är fullt av Anne Frank rep, vänner och Simon. Idag ska vi spela in Anne Frank låtarna. Jag spelar in klockan 14. Glöm inte att klockan ska flyttas fram en timme idag!    Det är vår! Så himla skönt med sol! Igår och idag har vi ätit frukost i solen. :) Igår kväll åt vi middag ett gäng och tittade på Hotel Rwanda och idag blir det våfflor dagen till ära!    Det ligger en intervju uppe med mig på vår Anne Frank blogg. Adressen dit är: http://thesecretannex.blogg.se/  Men jag tänkte lägga upp intervjun här med.         Namn  Ronja Johvallius    Uppgift i musikalenJag spelar Albert Dussel, en 54årig tandläkare. Han är den enda i gömstället som inte har någon anhörig med sig. Jag har även haft hand om koreografi/regi på två scener/låtar i musikalen. "Hör hur folket ert det pinas" och "Min stad" Det har varit väldigt roligt och lärorikt att få skapa scenerna i princip helt från mina egna tankar och idéer.     Hur känns det att få göra en nyskriven musikal som dessutom fått godkännande av Anne Frank Fonds i Holland?Då Anne Frank Fonds godkände musikalen så tror jag att många insåg hur viktigt det är att göra den och hur speciellt det är att ha fått deras godkännande eftersom det inte är så lätt att få. Att spela i en så pass viktig musikal och dessutom vara först i Sverige känns väldigt ärofullt, roligt och speciellt! Det är också väldigt förmånligt att ha både manusförfattaren och kompositören nära till hands ifall det uppstår några frågetecken.    Vad betyder musikalen för dig? Det är väldigt roligt att få vara med och bygga upp musikalen från grunden. Eftersom den aldrig spelats förut så har vi ingenting att jämföra med och det känns väldigt speciellt att vi skapar detta tillsammans. Jag ser det lite som en ära att få gestalta hur personerna i gömstället hade det. Sen är det förstås alltid bra att vara med i olika uppsättningar när man vill jobba som musikalartist som jag vill!    Hur har du förberett dig inför din roll? Dels har jag läst ”Anne Franks dagbok” sen har jag också gjort en rollanalys och läst mycket om Fritz Pfeffer, som Albert Dussel egentligen hette. Jag försöker utgå mycket från hur jag tror att han var i verkligheten. Jag har även försökt hitta rösten och kroppsspråket tidigt i processen. Testat mig fram. Frågat mig själv: "Hur skulle Albert ha suttit på den här stolen?" "Hur hade han läst tidningen?".osv.    Du spelar man som dessutom är ca 30 år äldre än vad du är. Hur känns det? Har det varit svårt?Det är en väldigt rolig utmaning eftersom det ligger så långt ifrån mig! Självklart måste man lägga ner en del jobb på att hitta rollen men det har bara varit roligt! Jag vill verkligen göra honom rättvisa så det känns viktigt att fånga även de små sakerna.    Vad vill du att publiken ska känna efter att ha sett föreställningen? Jag vill att publiken ska bli påminda om det som faktiskt hände under andra världskriget. Få sig en tankeställare. Vi får inte se det bara som en del av historien, i princip samma sak händer faktiskt ute i vår värld just nu, vi får inte blunda för det.      Nu ska jag sjunga upp så jag är klar till inspelningen.   // Ronja