.

Jag borde vara orolig för mig själv Jag vet det så tydligt, allt skriker att jag ska stoppa de Men jag vill inte, det är såhär jag vill ha det just nu Gråta mig till söms, skrika i timmar tills rösten bara inte finns mer Hälla alkoholen i mig och skratta tills jag gråter Det är inte bra i längden, men jag ska få stopp på det Iallafall vad jag tror Jag tror mig kunna stoppa det tillslut Tillslut när lyckan kommer tillbaka Men om lyckan aldrig kommer tillbaka? Är det då mening att alkoholen ska bli den enda lyckan? Är det verkligen så jag tänkt?   // $abbää