Som om tio kampsportshundar tuggat taktfast på min halspulsåder.

Jag satt och kollade lite i min gamla blogg som jag hade på blogg.se när jag hittade ett inlägg som jag skrev dagarna efter jag fått reda på mitt operations-datum. Det gjorde ont i mig att läsa det. Det gjorde ont att minnas att det faktiskt var precis så jag kände. Och än idag så kommer självklart frågan upp ibland. " Varför just jag?"    Här är inlägget:    "Så många nätter som jag har legat och tänkt på det. Så många gånger jag har velat skrikigt utav smärtan i ryggen men låtit bli för att jag övertalar mig själv att jag kan stå ut! Så många gånger jag har varit tvungen att säga nej till att träffa en vän för att jag inte kan ta mig dit. Så många gånger som jag kännt skamm när jag gått i koridoren i skolan och kännt mig uttittad ... Så länge som jag har väntat på detta ... och nu är det här! Jag kan inte beskriva känslan. Jag vill gråta och skratta på samma gång. Gråta för att jag är rädd, men också lättad. Och skratta för att jag är så glad för att det äntligen ska bli av och jag ska slippa skiten. Så många tankar som snurrar runt i huvudet på mig. Det är så många så att jag inte vågar börja skriva ner dom för då kommer jag bli sittandes här hela natten och morgondagen. Men en fråga som jag har haft sen första början är : Varför just jag? Som om att jag inte hade nog med problem?Allt har blivit så fruktansvärt stort på grund utav all väntan och frustration över att det har gått så sakta. Men min dag är snart här .. om 13 dagar ligger jag på Akademiska i uppsala, ner drogad och .. rak i ryggen. Känslan utav att skriva det får mig att rysa för att jag vill ha det gjort NU!!13 dagar kvar .. 13 dagar.FUCKING AMAZING!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! "    Jag vet att jag skriver mycket negativ just nu. Det blir så ibland.