JAG HAR INTE TIIIIIIID.

Är det inte alltid så? När man absolut inte har tid med att bli sjuk så blir man det?Jag vaknade upp igår och mådde inte helt reko, men ändå så pass att jag orkade vara människa. Dock rann näsan på mig som vattenfallet Angelfallen i Venezuela (yes, när du vill dra till med något stort så är Google din bästa vän) så jag  ringde min kära far som snällt kom tofflandes med 4 rullar hushållspapper! Vi passade på att ta en mysfika med skinkmackor och te.     Senare efter att ha slängt i mig en pizza så kände jag att det behövdes en liten nap, så jag la mig tillrätta i soffan och somnade gott med varma, harmoniska tankar. När jag sedan vaknar upp ca 1 timme senare så trodde jag att jag hade blivit tillfångatagen av utomjordningar och förd till deras skepp där dom hade hällt i mig massor av gift. Hela rummet kändes som en gelatinboll och varje liten rörelse gjorde ont i hela kroppen. AH! Febern hade slagit till. Super. Låg och försökte fokusera på en fläck på golvet men den ville liksom inte ligga stilla. Försökte blunda och somna om igen men det vet ju alla som någon gång har haft en rejäl febertopp att det går icke. Så jag fick snällt ligga där tills jag orkade ta mig till sängen och vänta på att Henkke skulle komma hem och klappa mig i håret tills jag somnade.Jag vet inte, ointressant inlägg. Hejhej.