JAG HÅLLER IHOP, ÄVEN NÄR JAG FALLER ISÄR.

Jag vill gå under marken och försvinna. Jag vill inte behöva tackla en sak till. En sak till som får mig att gräva mig ännu djupare ner när perioderna kommer. En sak till som jag ska behöva bearbeta och hålla ihop. Jag vill inte säga att jag hatar mitt liv. Men just nu, just i denna stund så gör jag faktiskt det. Jag har jättemycket som jag borde se fram emot de kommande månaderna men just nu känns inget lockande. Inte ens det faktum att jag och min kärlek ska få åka till Linköping 1 september och gå på Lars Winnerbäcks turnéavslutning lockar. Inte heller att vi ska åka till Göteborg om ca en månad och se Manchester United - Barcelona. Jag känner ingen mening med något.  Just, så klippte jag av mig håret häromdagen. Det var vär jääävligt dumt gjort eller? Jo, jag har skaffat Instagram också. Om någon av någon anledning vill följa mig där så nickar jag jensenemma. Ha inga förväntningar bara.