DYING TO BELIEVE IN WHAT YOU\'VE HEARD.

Senaste tiden har jag tänkt en del på hur det var för några år sen. Vilka man umgicks med osv. Det är ganska konstigt att de personerna som då betydde mest i ens liv, har man knappt någon kontakt med längre. Personer som man då trodde att man aldrig skulle klara sig utan har man inte sett på hur länge som helst. Man kanske ser dem på affären, på bussen eller på stan men man hälsar inte ens på varandra. Den man hade mest gemensamt med då, vet man inte ett dugg om idag. Det är tråkigt att det blivit så. Jag saknar att vara en 14 årig tjej som springer ute på natten med kompisar och gör galenskaper.Även fast jag nog gjort saker som formade mitt liv till något som kunde varit mycket bättre idag om jag inte gjort dem, så ångrar jag inte någon av de sakerna. Man måste göra fel för att lära sig och för att kunna utvecklas som person. Jag hoppas att jag ska börja ta rätt beslut och att jag tagit rätt beslut inför hösten. Det väntar sig att se.Tack för mig.