Spring för livet..

Ja, det var det jag gjorde den där iskalla vinternatten julen 2009. Jag minns att det snöade stora vita flingor, det var en sån där jul som man önskat sig som liten. Mycket snö och kallt, så det bet i kinderna när man var ute.   Det var då allt började, på riktigt! Du var full. Hade druckigt tre "helrör" (tre flaskor ren sprit) och gjorde det som jag aldrig trodde skulle hända mig..   Den natten är nog den längsta natten i mitt 25 åriga liv. Jag har aldrig varit så rädd och jag har heller aldrig varit så slagen och sårad fysiskt och mentalt någon gång..   Jag förstod nog aldrig för ens långt efter vad som egentligen hade hänt. Men jag undvek att gå ut över huvud taget. Jag minns att jag var rädd, rädd för att stöta på dig eller se dig ute. Jag skrickade alltid något att handla åt mig, mina föräldrar, och min älskade son såklart, det var dom som fick mig att över huvud taget kliva upp varje morgon. Inte för att jag var hungrig direkt. Det var det sista jag var.. Men, man måste ju äta för att överleva, eller hur?! Det är det jag har lärt mig av min, och många andra tjejers, mentor Gisela Van der ster. Tänk vad bra om man kunde få ha henne inneboende hos sig till man blev helt frisk. Hon kunde svara på alla idiotiska funderingar och tankar kring mat och träning. Hon kunde dämpa ångesten när den väl kommer.. tänk om det vore så enkelt..   Tillbaka till den där natten.. Det var då allt började, min ätstörning grodde som ett frö i jorden, och blev bara större och större. Men det var i februari, i mitten av månader, år 2010, som det verkligen sprack och blev väldigt illa. Jag kände att något inte var som det skulle i min kropp, det var någonting inom mig som jag inte kunde kontrollera rörelserna över.. något i min mage som kändes konstigt. Jag köpte ett grav-test bara för att stilla den tanken att jag skulle vara gravid. För den tanken fanns egentligen inte hos mig då. Den var inte möjlig, inget att disskutera! Punkt!   Hur som helst så gjorde jag testen, hemma på toan, och när resultatet visade sig sakta med säkert på stickan så kom en kall kår i hela ryggraden på mig. Det var inte sant!? Nej, det är något fel på test-stickan. Jag drog på mig byxorna och drog på min son overallen och hoppade in i bilen och körde ner mot apoteket för att köpa ett till. För det är ju inte HELT 100 med dom där testerna. Jag köpte två, för säkerhets skull! Jag menar, ett kan det ju vara fel på, två också, men kanske inte tre då!? Då kanske man ska fundera..   Det två andra testen visade samma resultat och jag fick PANIK! Jag ramlade ihop på golvet och bara grät, grät och grät. Jag blev kall, tankarna snurrade runt i huvudet på mig som en tromb. "Är jag gravid nu?", "Varför har jag inte känt något?", "Jag var nära att dö för 1,5 månad sen och nu är jag helt plötsligt gravid?", "Det går inte..", "Hur långt gången är jag?", "Jag måste ta bort det, jag har inget annat val".   Jag ringde Falu lassarett och BM direkt. Fick en tid hos en läkare 2 veckor efter att jag ringt. Jag sov inte mycket dom två veckorna. Jag kunde inte äta, jag hade en klump i hela magen och ända upp till tungroten.   När jag väl kom dit så fick jag träffa en kurator innan läkarbesöket och ultraljudet. Av henne fick jag information om hur man gick till väga angående abort beroende på hur långt gången man var. Hon lugnade mig något och jag kände på mig att det skulle bli en lång dag på sjukhuset.   När jag väl kom in till läkaren, som naturligtvis var manlig, typiskt! Så gjorde han ultraljud innifrån först, vilket visade sig inte gick, för fostret var för stort!! "FÖR STORT?" Utbrast jag, "Öööh? Ja ha.. men, jag är ju inge stor? Jag har ju ingen mage?", "Du skojar med mig?".. Han tog ultraljud PÅ magen istället och tittade sammanbitande på skärmen och sa: "Ja, Elin, här har du hjärtat på ditt andra barn" Och visade på skärmen hur fint det slog, Jag blev helt varm, vilken kärlek, rakt in i hjärtat, att se det lilla livets hjärta, storlek som en valnöt, dunka och slå så fint. Jag försvann i en varm och härlig känsla en stund, men kom tillbaka till verkligheten lika fort och frågade hur långt gången jag var, och när "den" var beräknad. Han frågade om jag visste när jag hade min mens sist, H A L L Å!? Jag har tappat väldigt mycket i vikt sen ett år tillbaka, min mens har försvunnit. Jag vet inte alls.. Och det har ju hänt lite grejer den senaste tiden om man säger så. Inte första tanken på att man är gravid precis. D hade fått besöksförbud i 6 månader och poliser från alla möjliga kommuner i läner ringde och skulle förhöra mig dag som kvällstid. Hade LITE MYCKET att tänka på och att vara gravid fanns över huvud taget inte i mitt huvud. Han satte sig vid skrivbordet och tog fram papper och tabeller sen svarade han mig "Du är i vecka 24 och HON är beräknad den 11 Juni". Jag trodde jag skulle svimma!!   "Va fan säger du?", "Ska jag föda barn om 2 månader?", "Är du inte klok?? Det går ju inte!!! Jag bor ju i en lägenhet på 3e våningen U T A N hiss, hur ska jag kunna ta mig ut och in och ner i för dom trapporna med 2 små barn, skötväska, min egen väska, matkassar från affären? Inte tala om att ta sig ner i tvättstugan och tvätta!!"   Stackars läkare, han visste inte vad han skulle säga efter allt jag vräkt ur mig. Det slutade med att jag bara satt mig och stirra rakt fram på...ingenting.. Jag visste inte om jag skulle vara ledsen eller glad. Jag menar, klart jag var glad, herre gud. Vissa par kämpar på som f*n för att ens på ETT barn, andra kan inte få barn alls också finns JAG, som får barn fast jag inte ens planerat det och inte ens vet av det.   Jag ska få en tjej, en liten lilla syster till min älskade Edvin. Och han, han ska bli storebror, bara 1 år gammal. Lite tätt tycker jag personligen! Om jag fick välja så skulle jag väntat med ett andra barn i några år.. men man ska ju vara tacksam för att man över huvud taget KAN får barn. Nu, ett år tillbaka, så ångrar jag ingen av dom för allt i världen. Dom är det bästa som finns i mitt liv och det är dom som får mitt liv värdefullt. Jag älskar mina små underbaringar! Dom ger mig kraft, kraft att orka gå vidare!         Dokumenten från natten till annandag jul 2009 kommer inom kort.           Elin.