Det var då...

2009-07-28Jag och D hade bråkat tidigare under eftermiddagen (småtjafs). Jag var ute och åkte med Jon, och två andra vänner i Jons bil. Vi stannade till utanför ICA i Rättvik och "pausa" lite. Jag och Malin (en av vännerna i bilen) gick och satt oss på en trapp för att röka. Jag ringde D för att fråga om han kunde komma dit och reda ut det vi tjafsat om under dagen. Fick inget direkt svar av honom i telefonen därför frågade jag Jon om han kunde följa med mig hem till porten några kvarter bort. Varför jag frågade honom var för att känslan av att få en rolig kväll var väl inte så stor med tanke på att jag och Daniel tjafsat innan under dagen och inget kändes direkt lockande, speciellt inte att gå ut och festa. Så jag ville hem. Jon och jag började gå. Jon tog min väska i sin ena hand. När vi kom runt hörnet vid ICA så kom en raggarbil och stannar. D flyger ur den, han är riktigt förbannad. Han tar min väska ur Jons hand och slänger in den i bilen som han åkte i, och säger till mig "Hoppa in i bilen". Men jag gör det inte. Han börjar gapa och skrika till Jon, något i stil "Jag ska slå dig din jävel", "låt min tjej va". Jag går fram till dom och försöker dra bort D från Jon och säger "Sluta nu" då han puttar bort mig och ger mig en smäll i ansiktet. Ett slag som träffar ena kinden, med öppen hand! Jag känner av slaget, går undan och tar min väska i bilen som D tidigare slängt in där. Jag hör Jon säga "Slå mig då", varpå D gör det och jag hör smällen som D ger Jon. Jon frågar mig "Ska jag ringa polisen, Elin?". Jag svarar "Ja!". Jag går fram till D och säger åt honom att följa med en bit bort och prata. Han följer med. Vi står bara några meter ifrån då jag säger åt honom att han ska gå och be Jon om ursäkt eftersom att inte Jon alls har något med vårat bråk (som var tidigare under dagen) att göra. D lyssnar inte på mig och han vänder sig om och går tillbaka. Jag går då vidare hem till mig. Jag går vägen mellan "Kullan" området och vidare mellan tegelhusen och hem till min port. Jag har väskan i handen och nyckeln beredd i andra handen. Jag hör D gapa och skrika vid platsen vid ICA så jag går automatiskt snabbare med tanken på att han kanske kommer efter. Jag blev nervös. Han var ju arg, och han är inte trevlig när han är full och arg. Jag springer sista biten till porten och öppnar den med mina nycklar. Jag kommer upp efter halva trappen då jag hör D komma efter innan porten hinner stängas. Jag springer snabbare upp för trapporna och han springer efter. Jag börjar bli rädd. Jag har nyckeln beredd i ena handen och skyndar mig att låsa upp dörren för att komma in och låsa om mig. Han hinner före innan jag hinner stänga och låsa, och kommer efter in och låser bakom sig. Inne i min lägenhet börjar han slå i väggarna och gapa och skrika i stil att "Vad håller du på med?", "Jon vill bara vara med dig, fattar du inte det?", Du försöker ju ta Edvin ifrån mig". Jag svarar honom bara "Snälla, gå nu!". Han svarar med ett bestämt "Nej!". Jag blev arg och öppnade skåpet i köket där jag visste att jag lagt min reservmobil. Jag satt igång den och tänkte att jag ringer mamma. Det gick ju inte att prata som folk med D. När jag fick igång den och var på väg att ringa säger Daniel till mig att " Du ska inte ringa någon" då han tog telefonen av mig. Jag gick efter min "vanliga" mobil som jag haft i väskan under kvällen och när jag ringde D vid ICA. När jag tittar i väskan så ligger den inte där. Efter en kort stund ringer det i min telefon (den "vanliga") i D´s jeansficka. Jag frågar D hur den hamnat där och han svarar mig "Inte fan vet jag!". Jag försöker ta telefonen ur fickan på honom då han slår till mig över ansiktet och puttar ut mig i hallen så jag hamnar med ryggen i krokarna som hänger i hatthyllan. Det gör ont i ryggen, jag börjar få panik, eftersom jag inte får tag på någon telefon att ringa på hjälp ifrån så öppnar jag ytterdörren och springer över till grannen, "Lovén". Jag både plingar och knackar på deras dörr ganska mycket eftersom jag är rädd att D ska komma och göra mig ännu mera illa. Yngsta dottern öppnar ganska så snabbt och jag ber henne ringa polisen. Då jag ber henne ringa så springer Daniel ut ur min lägenhet och ner genom trappen. Dottern släpper in mig i deras lägenhet och ständer dörren och låser. Hon frågar vad som hänt och jag berättar. Hon ringer polisen. Jag öppnar dörren och går ut i trapphuset igen med tanken "Var är mina telefoner?". Tittar ner och lyssnar om han är kvar. Jag hör ingen men jag ser något ligga i trappen två trappor ner. Jag springer ner för att titta och ser att det är en av mina mobiler. Jag tar upp den och springer snabbt upp igen, med tanken av att han kanske skulle komma efter. Jag vet inte. Jag var rädd, skakade i hela kroppen och hade ont i ryggen och ansiktet där slaget träffade. Jag fick igång telefonen och gick in till dottern igen för att tala om att jag går in till mig och ringer mamma. Hon bekräftade det och såg att jag gick in till mig och låste dörren om mig. Jag ringde då mamma och hon var påväg från sommarstugan (tar cirka 30 minuter att åka därifrån). Jag ringde sedan polisen själv och blev kopplad till en patrull som var precis utanför mig. Dom bad mig komma ner och öppna porten åt dom och jag gjorde det. Mamma kom strax efter polisen. Poliserna bad mig skriva ner allt som händer med datum och detaljer. Därför denna dokumentation. Jag var rädd och otrygg att bo hemma i cirka 2 veckor efter detta hänt. Jag bodde då hos mamma och pappa under den tiden med Edvin. Jag gick inte utanför dörren. Jag började undvika folk och litade inte på någon. Gick inte och handla själv.D har också försökt tagit sig upp på min ballkong genom att klättra, då jag inte svarat i telefonen eller öppnat dörren när han stått och plingat på, bankat på dörren och skrikigt i postfacket. Han kom inte mer än till andra våningen då en planka lossnade på den ballkongen och han ramlar ner. Grannen går ut på ballkongen och undrar vad som lät. Jag gick också ut på min ballkong för att titta vad som hänt. Han reste sig från marken direkt han ramlat och gick sen vidare och försvann.     2009-12-26Jag blev tillfrågad av några tjejkompisar att följa med ut på bowlingen i Rättvik. Vi hamnade först på förfest hos J. Vi åkte sedan ner till Rättvik med en av tjejkompisarnas pojkvän. Jag var inte full. Vi kom in på bowlingen och jag visste att jag inte hade mycket pengar till drinkar där inne. Men hade till en drink då vi gick till baren nästan direkt vi kom in och beställde en. Jag hade inte druckig mycket av den drinken för ens min ena tjejkompis kom fram till mig och talade om för mig att "D står där borta. Och har är arg på dig!". Då jag undrade varför han var arg på mig och jag gick till honom och frågade varför. Han började tjafsa om någon (T) kille på J förfest som jag skulle setat i knä på och hånglat med. Jag visste att jag inte setat i knä på nån kille på den förfesten och jag hade verkligen inte hånglat med någon. Diskutionen blev bara värre och jag sa till D "Nu går jag hem om du ska fortsätta så här" och gick direkt till garderoben där jag hängt in jackan. Han gick efter. Vi kom ut och han frågade ifall jag ville ha skjuts med hans chaufför. Jag svarade "Okey, men jag ska hem till mig på Ågatan!". Han bekräftade mitt svar och vi gick ut till korsningen. Jag undrade var hans "chaufför" var nån stans, då R och L kommer i bilen förbi oss och stannar. D frågade om vi fick åka med dom hem. Det fick vi och vi satt oss i baksätet. L och R frågade vart vi skulle då jag och D sa i mun på varandra "Ågatan" och han samtidigt "Lerdal". Han frågade då mig ifall jag inte skulle följa med honom hem till Lerdal och prata lite. Och jag sa "Okey". Det var inget "tjafs" i bilen upp till Lerdal. Alla fyra pratade om diverse saker och inget antydde på att jag och D var osams. När vi hade blivit avsläppta i Lerdal och gått in i hans hus så hänger jag av mig min jacka i pannrummet på nedervåningen och går efter honom upp. Han säger åt mig att sätta mig på en stol i köket vid köksbordet, vilket jag gör och samtidigt frågar honom "Vad var det du ville prata om?". Han sätter sig på en stol mitt emot mig och säger "Ska vi se vem som är ärligast?",  "Får jag din telefon för och se om du är ärlig emot mig". Jag blir förvånad och undrar varför han ska titta på min telefon. Vi var ju inte ihop då så varför skulle jag visa min mobil för honom? Och svarade honom med en förvånande "Nej!". Då tog han mig i armen (runt handleden) och förde in mig i sovrummet och sa "kom". Jag följde med och sa till honom "Om du ska fortsätta tjafsa så tänker inte jag vara kvar här. Då går jag härifrån nu". Han svarade inte och puttade ner mig i sängen. jag reste mig lika fort och undra vad han höll på med. Han svarade mig inte och puttade ner mig igen i sängen. Jag reste mig ännu en gång upp lika fort och sa till honom "Vad håller du på med D?", "Sluta!". Han drog sönder jeansen på mig (knapp och gylf) och puttade ner mig i sängen igen och la sig över mig. Jag kände panik och blev rädd. Jag bad honom att sluta flera gånger med han ville inte lyssna. Jag skrek "sluta" åt honom upprepade gånger men ju mer och ju högre jag skrek ju hårdhäntare blev han. Han drog av mig mina jeans samtidigt som han låg över mig och drog sönder trosorna på mig på vänster sida. jag fick ännu mera panik och blev riktigt rädd. Jag bad honom att sluta flera gånger och att jag ville gå därifrån. Han svarade mig något i stil "Sluta nu och gör som jag säger, din jävla hora". Jag försökte ta mig upp ur sängen och ut men jag kom inte mer än till dörröppningen i köket (som gick in till sovrummet) där han stod och blockerade dörröppningen och puttade upprepade gånger bara tillbaka mig in i sovrummet där sängen stod. Efter att ha försökt fått gå förbi honom ett antal gånger vid dörröppningen men blivit ständigt tillbaka puttad och slagen i ansiktet med hårda knytnävs slag så kom känslan inom mig att jag aldrig skulle ta mig ut därifrån levande. Jag började skrika på hjälp, riktigt högt. Han frågade, "Va fan håller du på med?" och gav  mig ett till slag i ansiktet. Slagen var hårda och kändes skarpt i hela ansiktet. Ett av slagen kom vid ena ögat så jag kände att ena linsen "flög iväg". Slagen gjorde riktigt ont, jag grät, var rädd och hade panik. Han slog med knuten näve båda gångerna och han var riktigt arg, helt galen och helt svart i ögonen. När jag mäkte att jag inte kom ut från sovrummet utan att få knytnävsslag så kom jag på att jag öppnar ett fönster. I panik när jag öppnade nedre haspen på fönstret och skulle till med den översta så tar han tag i mig och slänger iväg mig så jag hamnar på barnsängen som står brevid hans säng. Medan han ska stänga fönstret igen så reser jag på mig och ska springa ner men han hinner före och blockerar mig i dörröppningen mellan köket och hallen. Jag försöker ta mig förbi honom genom att dra bort honom men det går inte att flytta karln. Jag får då ett till slag i ansiktet och reaktionen tillbaka, av ren reflex, så slår jag honom tillbaka, men får väldigt ont i handen efter det. Han flyttar då på sig av slaget jag givit honom och jag kommer förbi och springer ner. Den enda tanken som jag har i huvudet då är att springa ner till pannrummet och ta jackan, där mobilen låg, och vidare in till toaletten och låsa in mig där så jag kan ringa på hjälp. Jag hinner in på toaletten och ska precis dra igen dörren och låsa så kommer han och är helt skogstokig och drar upp dörren. Jag ber honom att låta mig vara och sluta, men han skriker åt mig "Din jävla hora", tar tag i mig med båda sina händer runt mitt huvud och dunkar in det i väggen hårt och upprepade gånger. Jag blundade och tänkte, nu dör jag, nu dör jag. Jag kommer inte komma härifrån levande. Han stod och skrek åt mig och var helt galen.  Han lyckades ta mobilen ifrån mig ur handen på mig och sprang upp på övervåningen. Det enda jag ville ha var min mobil och få gå därifrån. Jag gick efter honom upp och bad honom att ge mig telefonen. Han svarade bara "Nej". Vi började kivas om telefonen och jag försökte ta den ifrån honom då han slängde in mig i dörrposten så jag gjorde illa pannan. Slaget var hårt och jag hade ont, väldigt ont i huvudet. Jag fick tag i den då han samtidigt knuffar till mig och slänger sig över mig på golvet. Då han flyger över mig gör jag illa axeln och skriker "AJ", "Det gör ont", "Sluta", men han bryr sig inte och slår till mig på armen. Jag gråter och skriker att det gör jätte ont i axeln och knät. Sluta. Han flyttar på sig, efter att han fått tag i telefonen och jag ställer mig upp. Jag tittar honom rakt in i ögonen och ber honom, skakandes, rädd och gråtandes "Snälla Daniel, jag vill bara ha min mobil och gå härifrån!". Han svarar mig "Okey, du får tillbaka mobilen och du inte anmäler mig?". Jag svarar "Okey!" och får tillbaka telefonen. Jag sätter på mig jackan och undrar var min "mobilficka" än någon stans. Jag säger till honom att jag vill ha den och att den kanske ligger på övervåningen. Jag frågar ifall han kan gå upp och titta, han gör det. När han är uppe ropar han till mig "Kom upp och hjälp mig leta då" då jag drar på mig mina skor, vrider om nyckeln i låset på dörren och springer ut och upp för gården. Jag ser honom i ögonvrån stå vid ytterdörren och skriker åt mig "Din jävla hora" och jag springer längs vägen, rädd, skakandes, skrikandes på hjälp samtidigt som jag tar upp telefonen ur fickan och ringer mamma och talar om för henne att jag springer till Hotell Lerdalshöjdens entré. Hon kommer snabbt och jag sätter mig i bilen. Vi åker hem till mamma och pappa där Edvin sov. Mötte J på Vålsvedsvägen och han åker med hem till mamma och pappa. Mamma ringde polisen och dom kommer rätt snabbt efter.Dagen efter åker jag och mamma in på akuten i Mora och jag röntgas och dom tar kort på alla blåmärken och svullnader. Jag var rädd och bodde hemma hos mina föräldrar i över 3 månader efter det. Jag undvek folk, jag ville inte visa mig. Jag kunde inte bära eller hålla Edvin på minst 2 veckor efter det vilket var en av anledningarna till att jag fick bo uppe hos mamma och pappa. Det var också för att jag inte vågade bo hemma hos mig själv. Jag var otrygg i min egen bostad och är fortfarande. Har bott hos mamma och pappa var och varannan dag i över ett år nu. Tanken av att det blir fredag och att D ska ut och festa får mig rädd och tänka att han kan dricka sprit och kommer och ska bråka med mig..     Så kände jag mig tiden precis efter de här händelserna.. Nu, 1,5 år efter är jag betydligt lugnare och tryggare i min nya bostad. Bor inte kvar i den på Ågatan längre.                   Elin.