This god damn pain just won´t get away....

Jag är död inombords. Helt jävla död.Jag ler, fast ändå inte. Jag skrattar, men skrattar inte. Jag är glad, fast nä. Det är jag ju inte, Det är bara en mask jag har på mig. En mask för att folk inte ska se hur innerligt dåligt jag egentligen mår.Hur jag egentligen vill lägga mig ner och dö.. Vet ni den där "underbara" känslan när man fattar att man förlorat någon man ALDRIG kommer kunna ersätta? Den känner jag varje dag. Varje jävla dag. Jag somnar med den känslan, och vaknar upp med den. Alla säger, de ordnar sig, du kommer över de.Saken är den, det kommer inte ordna sig, och jag kommer inte komma över de. Jag har underbara vänner som bara vill mitt bästa och är så otroligt stöttande nu, och jag älskar er alla. Men när ni säger "allt ordnar sig, du kommer över de" så dör jag mer och mer.För jag vet, innerst inne att jag inte kommer komma över detta.Jag kom över mitt ex som sårade mig oerhört mycket. Men den där smärtan är absolut inget jämför med den här.Jävlar asså... Vissa av mina vänner kan komma med så oerhört ogenomtänkta komentarer. Tror inte de riktigt förstår hur stor mi smärta är. Hade de förstått den, hade de sett saker på ett annat sätt...     Har fortfarande bloggpaus, bah att jag liksom,, ville få er att fatta att jag är levande... Halvt iallafall...     I have been strong, I have passed so many difficulties, but this time, I know, for sure, I´m not that strong, to survive this. This time, the pain is to big...