Dröm eller verklighet?

Vi har alla upplevt något som inte går att beskriva för någon annan, det går inte att sätta ord eller så är man rädd för att verka konstig. I Livet är allt konstigt, anser jag och det finns inget normalt. Något som är verkligt för en person är inte det för den andra och något som är en dröm som kan bli verklig stannar endast som en dröm för någon. Jag har ofta dagdrömmar och tyvärr gör det att jag missar mycket viktiga saker personer sagt till mig eller saker i skolan vi blivit informerade om men jag inte lyssnat på. Drömmar när jag sover kan kännas så verkliga så jag blir tvungen att fråga någon om det är sant och om det har hänt eller bara något jag fått för mig. Vart går gränsen för Eskapism (verklighetsflykt) en fråga som jag har starkt intresse för. I största allmänhet tror jag det är bra med människor som kan fly från verkligheten och stänga av, fast när blir det för mycket? vad gör man då? vad beror det på?   Gör du aldrig något som får dig att tänka på annat än den hårda vardagen så blir du stressad oh slutkörd och har svårare att hämta nya krafter och nya lärdomar. Jag älskar overkliga ideér och filmer om det har lite realistisk framtoning också.   Tips på Eskapism filmer måste bli: Pans Labyrint, Big Fish, Harry Potter, Narnia, Star wars, Alice in wonderland...   Fast favoriten är "Big fish", riktigt sevärd och speciell.   Var drar du gränsen mellan dröm och verklighet?