\"Jag är mer djärv än hela svenska akademien\"

Att jobba på ICA är som att bli nyförälskad varje timme, varje minut, varje sekund. Varje kund väcker en gnista i själen, som en brunstig björnhona som väcks ur sitt långa vinteride, eller en stjärna som blinkar till på natthimlen. Det är en känsla som bara ICA-anställda får uppleva. Bara blonda, unga, ICA-anställda vet hur gnistan känns. Ingen annan, ingen annan på hela jorden förstår denna blixtsnabba förälskelse som sker över kassaapparaten. När sedlar överlämnas från kund till kassörska, från en sargad hand till en annan, sker ett magiskt utbyte inte bara ifråga om pengar, nej, det handlar om ett känsloutbyte mellan två törstiga själar. Som en svamp som parasiterar på ett träd, en valross som drar nytta av vågornas välsignade kraft, eller ett födelsedagsbarn vars känslomässiga törst släcks av presenter. Hundralapp, leende, getost. Växel, magi, laxpaté.  - Lina "Ranelid" Andersson Nej, så romantiskt är det inte att jobba på ICA. Det mest romantiska som hände under mitt senaste pass var att en man sa att jag var söt. Han var i övre 50-årsåldern.