Jag måste ta sats och hoppa högre än högst!

   Anorexin håller mig hårt vägrar släppa taget. Jag slits mellan det friska och sjuka vet inte vad jag vill? Jag vill vara mager men kunna leva livet fullt ut, leva på riktigt! Och samtidigt lämna det sjuka bakom mig och glömma att det ens fanns en tid då jag var så sjukt att jag låg för döden på sös jag vill bara glömma eller spola tillbaka tiden så det aldrig hänt , trycka på en stoppknapp då allt fortfarande var bra Men tyvär kan jag inte det utan jag får helt tänkelt försöka ta mig ur det här hur ont det än gör ibland vet jag att jag är stark nog att klara detta. Jag vill inte låta anorexin ta ännu ett år av mitt liv men kommer jag vilja leva utan den? Anorexin har blivit min trygghet men jag måste försöka hitta min trygghet i det friska istället för det finns så mycket mer bortom det sjuka. Jag upplever dagar då jag får smaka på det friska livet igen och då förstår jag verkligen hur mycket som gått förlorat och hur mycket jag missar. Jag vet att det är en lång väg och att anorexin lägger ut hinder för varge steg jag tar och dom blir bara högre och högre men jag vet att jag måste våga ta sats och hoppa för att klara mig igenom det här jag måste hoppa högt.