ingen hopp kvar

Allt är föjävligt just nu och känner att skriva av sig hade varit skönt. Mina rumskamrater har nu gjort slut för gott han har flyttat inprincip alla sina saker och det innebär att det bara är jag och Sofia kvar vilket leder till att jag måste betala 4 lax i månaden utan jobb och knappt spar pengar kvar, hon har fått svar på nytt inneboende som flyttar in nästa månad om jag inte klarar hyran. Detta suger.hårt.   Allt tär på mig. Mina vänner har jag svikit. Min famlij har jag svikit. Mig själv har jag svikit. Nöjer mig med att gråta mig till sömns om jag nu kan somna. Allt har jag själv gjort att förtjäna. Mitt liv, min syster får jag knappt träffa lägger undan skolan för att åka till hennes skola och träffa henne för det påminner mig om att fortsätta kämpa. hon är allt.   Skolan går skit fast jag lovat mig själv att skärpt mig. tar vänner före allt ändå sviker jag dom. hur jävla bra är man på en skala då?   Tacka gudarna att jag har er kvar tjejer, för ni gör det värt att fortsätta.   Och om jag håller alla tummarna kanske jag får jobb så snart som möjligt då firar jag garanterat med finaste champangen och sover som jag bordem och rutin i mitt liv hade ju inte heller suttit fel.   Behöver tillbaka gnistan nu!