Så dumt av mig.

Vet ni den där känslan när allt känns så bra, men sen finns det en enda person man gillar så sjukt mycket som egentligen avgör hur man egentligen mår.  Det är många gånger jag frågar mig själv hur jag kan låta det gå så långt, hur jag kan låta mig själv bli sårad. För tredje gången har jag halkat in i samma dumma ställe. Jag tänkte väl tredje gången gillt? Vad vet jag?..Känns bara så att jag lyckats låta en person som inte känner samma sak för mig(?) styra över mitt humör. Hur kan man vara så dum egentligen? Borde man inte lärt sig efter dom andra två gångerna?Det känns mer som en vana nu för tiden, det känns som att det är "efter solsken kommer regn" istället för "efter regn kommer sol". Jag vet inte, det kanske inte alls är så här! Jag kanske bara känner en stor jävla saknad över den här personen då tiden för att träffas inte funnits till. Hur det än ligger till vet jag att den här personen med bara ett blink kan ändra mitt humör från bra till dåligt och helt klart från dåligt till Bäst. Tror dock inte att det är så klart för honom.    Det är obeskrivligt hur man kan falla handlöst för en person så som jag lyckats. ♥