Så är det bara

Det är så himla skönt att skriva av sig, även om jag skulle behöva göra det flera gånger per dag så är det galet skönt. Jag vet att ingen är perfekt, annars hade vi inte varit mänskliga. Men jag önskar bara att jag hade varit smartare och lyssnat och fattat. Jag är så sur på mig själv att jag inte fattade, jag vet att den här gången var det mitt fel. Det gör bara ont att inse att man inte kommer få vara med den man saknar. Men det enda sättet att komma över det är bara att tänka på det och bara gråta om man behöver. Andra vill prata, men jag skriver hellre. Jag vill dela med mig men inte prata om det. Jag vill inte höra "hur mår du?" Utan jag vill ha en kram. Alla är olika och det spelar ingen roll hur många gånger jag har mått så här mina vänner vet ändå inte vad dom ska göra eller säga. Men jag lovar pratar jag om det låt mig prata för det är nog enda chansen om ni vill höra mig säga det istället för att se mig skriva det.Jag saknar någon som knappast kommer vara i mitt liv mer, men som ändå kommer vara vid liv. Tro mig det suger.