Ibland önskat man att allt vore annorlunda.

Jag har varken orkat eller haft viljan till att blogga då jag jobbade halva sommaren och det mest intressanta efter det är att jag var till London! Så nu vill jag skriva av mig lite :) Ni kan inte förstå hur jag känner inte en gnutta helt ärligt. Ordspråket "att älska och förlorat är bättre än att aldrig älskat." Men kan inte hålla med om det just nu.. Jag är så trött på att gång på gång endast falla för killarna som inte bryr sig ett dugg om hur jag mår till slut. Visst vi har det bra i början, faktiskt riktigt bra. Har våra stunder, våra konversioner och skratt. Men sen helt plötsligt är det inte lika viktigt att svara på ett sms, visst fine jag bryr mig inte så länge jag får ett svar senare. Tillslut blir det inte ens några svar, utan bara helt plötsligt har man uteslutit en person ur sitt liv. Medan personen själv sitter hemma om kvällarna om hoppet att man ska få ett svar eller ännu bättre att man ska få träffas. Sitter där för sig själv medan tårarna rinner ner för kinden. Men jag har lärt mig att dom tar slut, jag har lärt mig att kontrollera det rätt bra. Då jag inte står ut att ens se mig själv gråta, hur kan någon annan. Så leendet går på igen och man går och lägger sig med tanken "nä han var väl bara trött efter jobbet?.." Och inget mer med det.Ångesten som sen bildas i bröstet klumpen i magen och den irriterande tanken "Jag kommer aldrig vara tillräckligt bra för att någon ens ska tänka tanken på att dela sitt liv med mig!".Det gör så ont att gång på gång bli besviken för att jag tänkte "wow den här killen är annorlunda!"Jag fattar inte att jag gav mig in på det här när jag visste vilka känslor jag hade för ett år sen för den här personen, jag tänkte att efter 8 månader slösade på en kille som jag beskrev där uppe så borde ju den här killen som jag hade en liten crush på innan inte skulle kunna göra detsamma. Men fy vilken fel uppfattning man kan ha.Hade jag bara stått på mig där för två år sen så hade inget av det här hänt, och jag skulle varit någon helt annan. Och för första gången har jag svårt att avgöra om jag faktiskt önskar att allt såg annorlunda ut.