Dagar som denna.

Jag blir bara så sur, det har aldrig varit så här jobbigt. Tillskillnad från många så trivs jag att vara singel lika mycket som att vara med någon! Jag är glad att jag är så stark som jag är. Men ibland undrar jag hur jag ska klara mig. Saknaden blir större och större trots hur mycket jag ogillar din stil...Jag tror på ödet, du kommer bli min igen eller så fick jag bara lära mig något. Men det enda jag vill få ut är att jag är jävligt trött på att sakna dig, att gå dag ut och dag in och inte kunna sluta tänka på dig. Vissa dagar är värre än andra, men kan det inte bara ta stopp? Hur mycket jag försöker att inte bry mig så vet jag att jag fortfarande! Jag vet att det är okej att bli arg, sur och ledsen men jag har fått nog. Varför i helvete ska man bry sig om en människa som inte ens brydde sig ett dugg, en människa som inte förstod vem dem lekte med vem den sårade. Jag säger att jag är trött på det här, kan det inte bara ta slut?