Är det som förut?

Det är klart att det inte är som förut, men det blir bättre eller det känns redan bättre. När man inte riktigt fick det avslut man i så fall ville så har man redan gått igenom två veckor av allt som nu egentligen borde vara två veckor kvar på. Det är klart det finns saknad, men fråga mig vem jag saknar så finns det något i varje kille jag haft som jag saknar. I en är det humorn som ingen annan har, i den andra är det sättet vi prata på som om vi vore bästa kompisar. Då kanske ni förstår att hur hemsk en person än kan vara saknar man något personen har, för det var väl ändå inte bara dåliga stunder? Saknaden försvinner aldrig man glömmer bara bort den när någon annan kommer och tar över den stora saknaden. Så här är det varje gång. Inget som blir lättare, jag förstår mig bara på det bättre nu. Så länge man bryr sig så saknar man, eller om man verkligen brytt sig om personen så finns det något man saknar. Just nu kan jag ärligt säga att det är närheten jag saknar men det är inte vem som kan fylla den saknaden, utan bara en person. Det finns så klart mer saker jag saknar, men just nu när man ligger i sängen vill man bara ha någon som kramar en, kittlar i nacken med andningen och bara finns i närheten.