SANNINGEN BAKOM MODEBLOGGEN, ANOREXIN OCH BULLIMIN

Alla mina läsare vet att jag Mode bloggar för en tidning som heter Annonsbladet.se, det är en gratis tidning som delas ut i Gävleborg. Det hela började för 1 år sedan, jag blev veckans blogg, sen tog dom kontakt med mig och ville ha ett möte. Dom ville ha mig som mode bloggare för deras tidning. Tyckte det lät sjukt kul och gick med på det direkt, Chefen var sjukt trevlig och verkligen omtänksam. Jag skulle få lön och allting. Super nöjd var jag, jag fick en egen bild på deras hemsida, alltså på Annonsbladet.se. Min ikon blev Alexia - Mode bloggare för Annonsbladet. Men efter ett tag så började man märka hur dom börja slarva med allt, vi skulle ha möte och prata igenom precis allt, fixa lön och allting. Jag var super taggad men jag fick bara bortförklaringar precis hela tiden. Det var jag som fick höra av mig till dom, det var jag som fick fixa precis allting. När dom väl svarade så fick jag alltid ett bra svar om att vi ska ha ett möte, hon har ringt och frågat efter mitt konto nummer så jag kan få min lön. Men lönen kom aldrig, jag har fått 2 löner av dom på 1 helt år. Jag har slitiv med min blogg för att göra det bästa, för att dom ska bli nöjda och för att dom ska få besökarna dom ville ha. Jag har upp till 1000 läsare varje dag, ibland går det upp och ner beroende på vad det är för dag och hur mycket man själv bloggar. Allting hänger ju på mig, och det var det som jag tyckte va så sjukt kul och intressant att verkligen få jobba med något som man älskar.    Jag kontaktade dom ofta men fick aldrig något svar, fick alltid bortförklaringar och tillslut gav jag upp. Jag kör på som vanligt då tänkte jag, jag vill verklige det här. Men man börjar ju att lessna när man bara får skit och kritik hela tiden. Var det inte ena så var det de andra. Under hela denna resa så fick jag svar om att jag har Anorexi och bullimi, det är inget som jag har skrivit något om i min blogg och det är inte så många som vet om det. Bara dom som är mina nära, jag berättade det här för dom på Annonsbladet för jag vill inte visa mig som en dålig förebild. Jag har haft en jobbig resa den senaste tiden och det är långt kvar, jag får hjälp med det och har en familj, vänner och en underbar pojkvän som stöttar mig till 1000 varje dag. Jag får hälp på länsätenheten i Gävle och där är dom helt underbara! Jag har börjat acceptera det mer och förstå att jag leker med döden. Så bloggen blev bara jobbigare att ha att göra med när det blir som jobbigast, men jag gjorde det jag höll den uppe iallafall, jag är så sjukt stolt över mig. Fast jag har fått stått ut med lögner och en evig väntan att få svar.    Det jag vill få fram med detta inlägg är att jag är så sjukt stolt över mig, att jag klarar det här fast jag har fått det jag har. Jag är just nu sjukskriven och har vart det i några månader, men har kännt så skönt att jag har haft bloggen som mitt jobb så det inte har riktigt känts som att jag är sjukskriven. Men så idag nu när jag kollade min mejl så skrev chefen från Annonsbladet att dom har valt att ta bort min blogg från deras sida, att vårat sammarbete är slut och dom önska mig lycka till i framtiden. Deras beslut var att ta bort mig för att jag hanterar det Svenska sproket fel, alltså jag stavar inte helt rätt varje gång. Jag har berättat för henne enda sen vårat första möte att jag är Läs och skriv svårigheter, vilket jag har fått kämpat med sen jag gick i årskurs 6. Det har blivit bättre genom åren och jag stör mig inte så mycket på det längre, men när man blir påpekad och märker det själv så kan det bli jobbigt fast jag verkligen försöker. Det jobbigaste med det hela är att dom vill inte ha mig som modebloggare bara för att jag stavar fel när jag skriver, att min läs och skriv svårig het skulle förstöra för min stora dröm. Och det som gjorde mest ont var nog att hon skrev det på mejl och inte ens kunde stå på sig och säga det till mig öga mot öga.   Det har blivit många känslor och funderingar undertiden jag skrivit detta inlägg, men det känns som att det är på tiden. Jag orkar inte hålla det hemligt längre om min Anorexi, bullimi och läs och svårighets grej. Jag känner mig bara mer stark, fast det gör ont i hela mitt hjärta och jag är sjukt besviken på mig själv. Men jag ska vara stolt nu, att jag inte behöver dom, en vacker dag kommer jag att bli så mycket större och bättre än en gratis tidning!