lost

varför känns det som att saker glider ut ens händer nuförtiden? varför känner jag panik för att jag tror inte att jag någonsin kommer hitta något som gör mig NÖJD? kommer jag någonsin kunna bli just nöjd? varför blickar jag tillbaks så mycket på gamla tider och saknar dom så jäkla mycket så det gör ont? varför är jag så rädd för att förlora dem som betyder mest? som maja tillexempel , en av de absolut närmaste, jag är så glad för att hon har hittat sin man, men är liksom heh, lite livrädd för att vi ska glida ifrån varandra? kommer bara ihåg vår party period i våras och fy satan vad kul vi hade! maja kommer alltid va lite single lady för mig. SHH haha. vi har haft så galet kul! så jag hoppas verkligen att vi kommer fortsätta vara lika galna som innan och lika party!   förövrigt är mitt humör sämst, och jag känner mig så äckligt depp och sur och allmänt irriterad på allt. som igår då tillexempel , så gjorde jag ett fysik experiment så skrattade sebbe, elise, jos och maja och liksom jag  bara WTF? håll käften typ hehe.. blir inte sur på mina älsklingar så direkt men sebbe förtjänar fan ett skott i pannan ibland. och ja. jag är så trött på ALLT annat här hemma. 1,5 år sen flyttar jag till barcelona v