NYÅRSBABBEL (igen)

Sista torsdagen detta året. SJUKA FAKTUM. Är ni likadana som jag som får panik över vem som man ska tänka på när det blir det nya året? Jag pluggar in en ramsa i huvudet typ, "mamma, pappa, blablablaaa". Glömmer liksom bort att tänka på att det blir nytt år.     Och ogillar stark känslan av att allting man gör är första gången. Det är ju inte ens så? Det känns liksom som man ska vara duktig och inte bryta det goda som det nya året för med sig, eller nåt.     Jag är alltid så himla taggad på nya år. Och alltid så himla vemodig. Gillar inte att lämna saker bakom mig, fast det egentligen bara handlar om att en dag går till en annan. VAD ÄRE KONSTIGA KAN MAN FRÅGA SIG!    Det kryllar nyår i mitt huvud och i mina vener nu. Vet inte vad jag ska ha på mig. Vet inte när jag ska hinna åka in till stan. Vet inte vad jag ska äta eller vem jag ska kyssa. Ha ha, nädå. Hinner inte kyssa någon, har fullt upp med att tänka på alla jag älskar. (egentligen inte för jag älskar dem, utan för jag har tvångstankar.. Men jag antar att mina tvångstankar innefattar dem för att jag just älskar dem?)      "ge mig en nyårskyss hund"  "vill inte"  "........ (jag går inte ut med dig på ett år)  "VIIIIIIIIL INTE"  ".... *blicken*..."  "måste jag?