jag orkar inte mer, vill inte vara kvar

Gråter av bara tanken på skolan, gråter av tanken att jag ska börja jobba. Jag vill men finner ingen ork. Den har tagit slut eller gömt sig. Jag sitter i sängen som är fylld med verb och verbböjningar. Kan inte ens titta på det. Får huvudvärk, det spänner i nacken och fingrarna ger upp. Är det detta som kallas ångest. Vill bara släcka ner, dra för gardinerna och sova tills det blir sommarlov.    Hatar att du 24/7 ska fråga hur jag mår, jag mår inte bra, okej? Du behöver inte vara ett geni för att se det. Jag uppskattar din omtanke men jag måste få hantera detta, hantera detta på mitt sätt. Det blir inte bättre av att du rymmer, rymmer bort till din fristad. Jag finns kvar, kommer må lika dåligt när du kommer tillbaka.    Nä fuck this, jag ska gömma mig ett tag och hopppas på bättre tider.