fobi-för-jobb-sökande

Att söka jobb är ju ett ok utan dess like. Jag har tidigare haft turen att få bra tips om ställen dit jag kunnat vända mig direkt och glida in på vikariat och extratimmar med goda referenter bakom mig. Att skicka ansökningar via post är ju inget problem, jag har ju skickat in femton sidor långa ansökningar med sjuttioelva detaljer om min bakgrund när det efterfrågats. Nej, det är det där att i egen person gå runt och be folk att ta emot ens ansökan. Idag, till exempel, möttes jag av en expedit som strålade som solen själv till dess jag bad henne att ta emot min arbetsansökan. Då såg hon istället ut som att jag hade spottat på golvet…   Och åh, det här med ”personliga brev”! Det finns bara två typer av råd som man får angående författandet av dem; var unik och men skriv inte utanför sagda mall. Plötsligt är det en litterär utmaning där man ska hävda sina unika super-hjälte-egenskaper på exakt samma sätt som alla andra skriver.   Och hur bevisar man att man är kapabel på riktigt utan att skriva ” men för fan, jag är en bra arbetare!”?