INGE VIDARE..

Här bakom skärmen har ni en sopslut mamma som precis kastat sig i soffan med en skål full med vindruver och ett glas cola ihop om att få en sockerkick och överleva fram till hockeyn som börjar vid 23. Det är tunga dagar nu. Tungt att vara mamma och inte tusan blev det bättre efter en ganska jobbigt BVC besök. River har inte gått upp nånting sedan en månad tillbaka. Det känns superjobbigt även om det självklart var bra att han ännu inte låg på minus. BVC tanten blev iallafall orolig för hans beetende. Många barn matvägrar runt ett års ålder men River gör det i samband med ett irriterat öga, störd sömn och feber. Jag är superorolig, har ont i magen och stressar så att min mage ser ut som en stor fotboll..    Jag är också så trött på att folk säger "men barn matvägrar ibland", "han är ju inte dålig, så det är inget fel" osv. osv. JAG, JAG!! är hans mamma.. Jag är med han hela dagarna och jag märker, solklart att River inte är sig lik.. Något stör honom och något gör att han får febertoppar var och varannan dag.. Sen om det är en "enkel" ögoninflamtion, öroninflamation, eller bara tänder som spökar spelar ingen roll. Jag söker hjälp då jag märker att min son inte mår bra och sen om vi bara skulle få det bekräftat att det är en hård förkylning eller liknande så kan vi då bara pusta ut. Men säger jag att min son är klen och dålig och BVC tillsammans med mig fäller en varnande ton så får folk acceptera det. Bara för att era barn matvägrat p.g.a trots eller bara ändå så behöver det ju inte vara så att Rivers vägran och mående handlar om samma sak. Det är så jobbigt att ständigt behöva gå runt och bära på det orolig själv.. Ingen mening att öppna sig om sin oro inför någon då alla bara svarar med en fräsande svar som får en att känna sig överdrivet.. Skönt sånna här gånger att man har en mycket välbesökt blogg där man vet att man når ut till väldigt många människor.. Låt alla sköta sin barn själv.. Det blir alltid bäst så.