Pain is temporary

När smärtan blir så verklig att det känns som att den är det enda som håller kvar dina fötter på jorden. När ångesten blir så påtaglig och paniken växer sig starkare. Känslan av att du inte längre befinner dig i din egen kropp, utan har tagit dig ur den och betraktar dig själv utifrån. Du tittar, tar in och du vet att det inte är dig själv du ser. Det är skrämmande men samtidigt som att smärtan är det som får dig att känna dig levande. Det är som en avsiktlig psykisk misshandel mot sig själv, bara för att få känna något alls. Glädjen är inte långvarig, lyckan är obefintlig men du är fullt medveten om detta trots allt.