Gör mod av sorgen och börja agera

Den där känslan av tomhet. När du gör vad du kan men ändå inte känner dig tillfreds. Vare sig det beror på en själv eller på någon annan, så är det en konstig och jobbig känsla att hantera. När du vill skrika ut och förklara något gång på gång men tillslut inte ens försöker, för du vet att ingen kommer förstå. Du vet att även om du skulle säga det tusen gånger, så skulle det inte bli någon skillnad, ingen förändring alls. Det är som att skrika allt vad du kan mitt i en folkmassa men ändå inte ha någon som hör dig eller som reagerar. Det enda som finns kvar i slutändan är tomhet. Och en känsla av ett förlorat hopp.