En dos av Timbuktu denna dag...

Deppig som jag är börjar jag tänka på annatsom gör mig ännu ännu ledsnare och jag är nästan förbannadmen det som inte dödar mig blir jag ju starkare avdet är dags stirra upp skiten och göra smartare valså knasst man kan vara, ja man smäller avoch de är knappt att man klarar sånna sämre darinnan det går för långt, nu är jag desperatjag vill ju se till att göra nåt bättre avdenna korta tid som vi har här på denna planetenkan man inte gå runt och skapa sina egna helveten(Raahhh) äntligen så börjar ångesten släppaoch den bästa medicinen för mig är sånger som denna   Vi tittar upp ner, överalltJag sa: Upp ner och överalltöverallt Whooo För the botten is nåddHur långt kan man gå?Hur lågt kan man sjunka?Hur kasst kan man må?Kändes förjävligt innan men det börjar bli lite bättre nu min vänOm jag tappar fästet och trillar ner ska jag klättra upp igen Vi tittar uppåt uppåt uppåtVi tittar uppåt uppåt uppåtYaro, yarohögt lågt överallt...