this train of thinking is dragging us down

Det där att vara aktiv här var visst inte min grej. Bojkottar allt jag säger till mig själv nu för tiden. Har blivit urdålig på att ta tag i saker och ting, både i skolan och socialt. Den enda människan jag umgåtts med den senaste tiden är min syster och Eddie såklart. Det är inte mig emot, har faktiskt varit underbart. Bosatte mig där förra veckan och har titt som tätt kommit tillbaka på ett eller annat vänster. Inklusive idag.   Idag är det tisdag. Veckan har börjat otroligt tungt med fullt upp i köket, halvdana nätter och fullspäckade dagar. Kör långpanna på torsdag, helgen är redan packad och hittills har dagarna bara blivit planerade åt mig. Det enda jag egentligen kan tänka på är mina kommande konserter och bristandet i ekonomin.    Älskade älskade The Used är snart här vilket innebär att jag kommer få träffa Nannie igen. Det gör mig glad. Det gör mig faktiskt överlycklig. Det ger mig motivation i all stress.   Det har förövrigt gått och blivit höst vilket inte kan komma med annat än ångest. Jag har alltid hatat denna årstid och kommer nog alltid göra. I år kommer det bli förjävligt med tanke på att fokuset är att allt plötsligt ska vara klart innan jullovet, hur nu det ska gå ihop sig. Varför skynda på sista skolåret när det ändå tar slut snabbare än man egentligen vill? Och när allt det man gör hänger på vad ens framtid kommer resultera i? Nej, höst är inte min grej.