men när den vissnar finns det ingenting kvar, och då har allt dött ut. precis som vi

Har legat i sängen. Klarvaken i flera timmar. Och bara stirrat framför mig och tänkt. Blicken fastnar på blomkrukan på mitt bord och det slår mig att det betydde ingenting. Inte någonstans. Allt var bara delar i ett spel. Ett spel som har förstört en hel vänskap och ännu en gång bevisat att man inte ska lita på någon så mycket som jag gjorde. Ett spel som jag bara för 48h sedan var omedveten om spelades. Kunde inte förmå mig själv att kliva upp när mamma ringde imorse. Det var så skönt att ligga i en tom lägenhet och bara sitta på den där blomkrukan. Och tänka på att snart vissnar även den, och då finns ingeting kvar. Inte ett levande bevis på vad som varit.   Och vi ber alla för att mitt möte går bra idag. ♥