helt otroligt vad den damen tål

Skriver kärleksbrev i ren förtvivaln, för att kunna ställa något till rätta. Bara något litet. I hopp om kärleksrevolution. Använder ord som Jag älskar dig och förstår när jag går på tunnelbanan att det inte är någon ide. För finns det en fras som är lika urtvättat som Jag älskar dig?   Det kallas sunt förnuft (skulle jag tro.) När man inser att allt har ett slut. Till och med nu.    Man ser sitt liv ur en annans ögon och ser vilken patetisk person man blivit. Vad man är kapabel till. För att inte behöva leva ensam. För att få ha det man vill bredvid sig.   Det tar över en. Tills man inte längre orkar streta emot. För det gör ingeting om du krossar mig i tusen bitar, jag är redan krossad från topp till tå. Du bedövar det bara tillfälligt.     (och idag kommer mim mamma hem och det är bara en vecka kvar på lovet.) Jag älskar lov och alla mina vänner. Det vet ni