ett brev från ett stökigt golv

Ja, här sitter jag på golvet i ett aldeles för stökigt rum, lyssnar på ulf lundell och sitter halv naken med utsläppt hår mot den nakna ryggen. Inser att denna dag lider mot sitt slut. Funderar ut morgondagen, tänker igenom proven om jag kan dem. Funderar på om det är rätt, allt de där som egentligen är fel, eller de som borde vara fel. Som vanlit är mina tankar utspridda, lite som mitt golv, allt ligger utspritt, mest så är det kläder, lite papper och även skolböcker, sedan ett vattenglas och en tidning, inget ligger där det ska. måste städa, både mitt golv och mina tankar. Det är inte så där lagom mysigt stökigt, det är kaos, allt är kaos nu. Undrar om min framtid exesterar ens. Idag har vart en sån där dag då jag inte vet vart mina tankar befunnit sig, jag vet inte vilken känsla jag burit på, den har varit skiftande, jag har använt ord som jag inte kan utala och känt mig atraherad av en "morot". Känns bäst att sluta på ett oförståligt sätt men jag vet att en person förstår mig mycket väl när jag säger morto. Jag ävslutar mitt brev från mitt stökiga golv med att säga Vi ses