Why would I care- if noone cares at all?

Why would I care- if noone cares?sometimes you have to choose sometimes you have to loose everything that means something. Jag skulle kunna skriva något intressant och roligt i detta inlägg men jag känner inte för att göra det, av många anledningar.Det är så sorgligt med mig, för jag har kommit till ett stadie där jag inte bryr mig så mkt om någonting, för allt har tappat värde för mig. Ingen bryr sig heller, så varför ska jag bry mig om något? vad jag skriver och vilka konsekvenser det får berör mig inte längre. Lite sarkastiskt ter sig livet just nu. Jag vet inte om jag har något mer att förlora, för det mesta har tagits ifrån mig redan. Min mormor ska opereras imorgon, och jag tvivlar på att hon klarar operationen, eller att den leder till något bättre, för hon är alldeles för skör och gammal. Men hoppas för hennes skull att det går bra. Klev på bussen idag och satte mig läsngst fram och bussens radio spelade sarkastiskt klassisk begravningsmusik i mitt öra. När man blir äldre går alla man känner bort runtomkring en, helt plötsligt. jag vet inte ens om jag kommer gråta på hennes begravning. Det känns bildligt talat som någon har stuckit en påle rakt genom hjärtat- totalt känslokall, totalt likgiltig.The Experience of survival is the key to the gravity of love. Usch fortsätter kämpa mig igenom livet men på mitt eget sätt. What if I could just run away and never come back?What if I could just dream away all my life and never wake up?What if I stay and survive?Is there any difference?Kunde inte gud ha valt någon annan till det här uppdraget?Vad händer om jag inte känner för att överleva?Har jag något val?Att ge upp vore synd, men det skulle vara en hemskt fin befrielse från allt som trycker ned mig. Bara lämna skiten och gå, men det funkar ju inte tyvärr så.Mitt hinder är mig själv. Jag vill inte fortsätta på denna väg, utan vill byta till en bättre och mer givande väg, det känns lite som att gå vilse och sedan hitta en karta för hur man skulle ha gått egentligen.  Det värsta är att jag slagit knut på mig själv och kan inte få upp knuten  ensam. Om någon börjar bry sig om mig eller om jag kan tillföra någon något så kanske jag inser att jag är nödvändig och vill fortsätta med mitt liv, fast just nu så finns det inte så mkt mer för mig att göra. . Slutet ligger framför mina fötter och väntar än så länge men jag antar att det inte finns så mycket mer att säga, jag tror jag har sagt allt jag vill säga. Erfarenheten av att leva hittills har inte tillfört mig så mycket nytt. Jag antar att det bästa är att tömma den överfyllda koppen och börja om på nytt, med ett oerfaret sinne. Kan man göra detta?Jag antar att det är när man inte söker något som man finner livet.