Tacksamhet

  Jisses vad trött jag måste ha varit! Jag vaknade precis efter att ha sovit i tre timmar (då sov jag ändå en hyfsat bra natt) Jag vet inte om det är nyttigt men skönt var det och jag känner att energin är tillbaka.  Jag har jättefina klasstjejer, idag var de på födelsedagslunch. Vi hade så trevligt så! Fast jag fick vänta med mitt paket tills i morgon för det är ju inte idag jag fyller. Jag tänkte på att saker och ting blir verkligen vad man gör det till. Skolan känns ganska trög och krävande nu men då ska jag försöka fokusera på vilka härliga människor jag träffar.  Jag blir så lätt hemmablind och det är så lätt att jag tar saker förgivet. Skärpning på den fronten! Det är tur att jag har människor runt om kring mig som ständigt påminner mig hur bra jag har det. Jag har en fantastisk kyrka att gå till! Jag skäms inte över den och jag kan vara helt ärlig. För ett halvår sedan så grämde jag mig över att jag var i en ny stad helt bortkommen och nu har jag så många nya fina vänner och en fantastisk lägenhet. Och jag har Marcus! Vilken hjälte han är! Idag har han handlat, lagat lunch (till alla mina klasstjejer och mig) och nu är han i Lund för att blocka ihop de sista bitarna från flytten. (Jag har verkligen inte skaffat mig en soffpotatis.) Jag får mysiga sms och han tar verkligen hand om mig, pussar mig på kinden när jag sover och kämpar verkligen på morgon för att ge mig ett peppande ord innan jag går till skolan (han är ruggit trött då) Tänk att han är min!