Ursäkta.

Jag lever och är lycklig. Trots att jag är helt slut av allt jobb, träning, vänner och familj, trots det så mår jag så bra! För just nu är jag mer levande än någonsin. Jag älskar att åka ut till mormor för att bara sitta och prata och fika i timmar, jag bryr mig inte om ångesten över vad hon kommer att bjuda på. Att få träffa henne är värt så mycket mer! Jag tränar för att jag tycker det är kul och för att ta hand om min kropp,  och jag blir peppad när jag upptäcker att jag orkar mer. Att jag nu har gått upp fyra kilo sedan i början av sommaren det skiter jag i, eller? Okej, jag är lite splittrad, faktum är att hade jag inte ställt mig på vågen så hade jag inte kunnat tro att det var fyra kilo. Men mest troligt är det mestadels muskler som jag införskaffat mig ;) .  Vänner kan jag ringa vilken tid på dygnet det än är (även mammor till vänner, haha). Jag vill umgås och bara vara, leva i nuet!  I morgon blir det jobb hela dagen sen middag och bio med fina J, och jag kommer inte äta fil till kvällsfika, förmodligen blir det massa gotta :)   Jag vill bara säga att jag är så jävla bra.  Och jag tänker aldrig mer be om ursäkt för att jag finns!