Tänkte att...

Jag skulle skriva nått, men vet inte riktigt vad. Första dagen på min återbesöksvecka ä i alla fall avklarad, och jag kan ju säga så här, det känns som om jag är ganska klar med allt vad Anorexi/ätstörningar heter. Det är inte så jag vill leva mitt liv, isolerad, nedstämd, trött, värk i kropp och hjärta, ständigt frusen, ångest, oro, hopplöshet och hela tiden känslan av att inte räcka till, att inte vara bra nog. Efter att ha varit borta från dagvården en ganska lång period inser jag vad mycket tid jag har lagt ner på att vara sjuk, och vad mycket annat det finns att ägna sitt liv åt. Visst kämpar jag fortfarande mot min anorexi, men jag har kommit så oerhört mycket längre än jag någonsin trodde var möjligt.  Tidig kväll, så nu säger jag godnatt!