Leva

Ätstörningen är efterhängsam nu. Jag försöker prata med den och be den att lämmna mig ifred, men det är svårt. Vi har trots allt hängt ihop i nästan sex år, det är så svårt att klippa banden helt. Säga nu är det slut på riktigt. Jag vet inte om det någonsin kommer att bli så. Kanske får jag leva med att den finns där, att den aldrig kommer försvinna helt. Men att jag kan hålla den på avstånd och säga att någon närmre relation fungerar inte, inte om jag ska kunna leva mitt liv!