Besviken.

Trots att jag bestämt mig för att inte börja plugga till hösten så är jag besviken, reserv nr 72 om jag inte mins fel. Denna känsla av att vara värdelös, en känsla som följde mig ständigt under mina gymnasieår, slår till med full kraft och jag somnar med tårar i ögonen. Varför ska inte jag klara någonting? Varför är jag så misslyckad? Jag kunde ju ha ansträngt mig lite mer för att få bättre betyg. Varför?   Jo, jag var svårt sjuk under hela min gymnasietid. Jag hade en sjukdom som gjorde att jag hade nedsatt koncentrationsförmåga, var ständigt trött, alla timmar på dygnet gick åt till att planera vad,när och hur jag skulle äta. Ångest och oro tillsammans med lite självhat, det var vad mina dagar bestod av. Så hur fan ska jag ha kunnat gjort det bättre än vad jag gjorde. Jag kan inte kräva så mycket av mig själv, jag måste vara stolt över att jag gick ut gymnasiet med fullständiga betyg, som dessutom var helt okej. Hur jag än vänder och vrider på det så får jag det alltid till ett misslyckande. Inte så konstigt då jag alltid fokuserar på de saker jag inte klarar/klarade av. Hädan efter är det jag som lägger fokus på vad jag kan och klarar av, vad jag är duktig på och att jag faktiskt ÄR duktig på många saker. Lite mer självförtroende till folket tack!   Later