Ansvar

I morgon börjar vardagen igen. Har haft långledigt från enheten (torsdag-söndag), skönt men också jobbigt. När man är där har man alltid någon att ventilera tankarna med, någon som lyssnar och förstår. Att vara där innebär också att man inte behöva ta lika mycket ansvar vad det gäller maten, vilket ofta bara känns skönt.  Hemma är det upp till en själv, och det är svårare när ingen finns brevid och stöttar. Självklart har jag min familj (äter i princip aldrig själv) men de vågar inte lägga sig i så mycket. Eftersom jag varit sjuk en väldigt lång tid och det har blivit så mycket bättre den senaste tiden så litar de på mig, de tänker att "ja men hon vet hur mycket hon ska ta".  Detta utnyttjar tyvärr min sjukdom ibland. Det är då jag måste stanna upp och tänka efter. Fråga mig själv för vems skull jag gör detta, varför jag går i behandling?! Jo, för att JAG vill bli FRIsk, det är för min egen skull. Och den enda jag lurar när jag lyssnar på sjukdomen är mig själv!