Tristessen tar över...

Jahopp, nu har man gått hemma och gjort typ ingenting i snart 4 månader. Visst, arbetslösheten har sina positiva sidor också, exempelvis att man kan vara uppe hela natten, sova hur länge man vill på morgonen, slappa hela dagen framför TV:n och sådant. Men det är ju som med allt annat här i livet, efter ett tag tröttnar man på det också. När jag blir äldre kommer jag säkerligen att vara arg på mig själv för att jag inte njöt mer av den här slappa tiden efter studenten, men vafan, just nu är jag förbaskat trött på alltihopp.Meningen med ett sabbatsår är att man skall vila upp sig och ta reda på vad man vill ägna sig åt. Utvilad är jag till tusen, för sova är ju typ det enda jag gör. Men hur i allsindar skall jag kunna reda ut vad jag vill göra så länge jag sitter still på samma ställe som jag bott hela mitt liv och inte gör ett skit? Och även om jag skulle vara så lycklig att jag faktiskt fick ett jobb här i Göteborg, så skulle jag nog inte utvecklas särskilt mycket av det heller. Jag tror starkt på att man behöver resa iväg och uppleva nya platser för att kunna vidga sina vyer och "hitta sig själv". Jag känner mig fastklistrad, uttråkad och seg i både kropp och hjärna. Känns som att man bor i en jävla liten bubbla och aldrig kommer ur. Finns det en värld utanför, eller? Om det gör det, snälla ta mig dit!!! Hade det inte varit för denna eviga pengabrist så hade jag åkt någonstans och gjort något av detta år. Jag vill, vill, vill...