Dan före dan före dopparedan

Nu är julen kommen, nu är julen här, lite mörk och kulen men ändå så kär!Familjen och jag har precis kommit hem efter ett litet besök hos farfar, och nu vankas det julskinka och hemmagjort julgodis där nere i köket. Mumma. Det finns inget mysigare än juletiden, det är väl bara att konstatera. Igår upptäckte jag till min förskräckelse att den stora, platta bocken av trä som jag gjorde (eller rättare sagt målade gul) på dagis när jag var drygt 1 år gammal, inte hängde i julgranen! Det var min syrra som klädde granen i år, och jag vet att hon hatar min bock eftersom den är så stor och prålig, så jag blev inte direkt förvånad över att hon inte hängt upp den. Men när jag skulle leta upp den fick jag veta att hela min familj gjort en pakt mot mig. Redan förra året hade de gömt min julbock för att slippa den, och nu hade de självklart glömt var de gömt den. Förra året märkte jag inget, men nu blev jag rosenrasande!!! Den SKALL hänga där. Jag letade och letade men kunde inte hitta den. Det kanske låter lite löjligt (okej jag vet, det gör det), men jag tror den bocken betyder tur och är en förutsättning för att det skall bli ett bra år. Till slut, efter en timmes desperat letande, hittade jag till min stora glädje bocken i en gammal kartong. Så nu hänger den i alla fall fint (och synligt) i granen. När jag äntligen hittade den insåg jag att man kan lyckas med vad som helst, bara man inte ger upp. För jag var övertygad om att jag aldrig skulle få återse min turbock, men min vilja var stark, så jag fortsatte mitt sökande och det gav resultat. Moahaha. Men det kändes lite så faktiskt.