Vad ska man säga.....

Vet egentligen inte riktigt vad jag ska skriva. Idag är ingen bra dag om man säger så. Igår var vi ute och festade med några kompisar hade verkligen jättekul, jag hade sett framemot det länge och hoppades att jag skulle träffa min fling. Det har verkligen blivit något som jag måste utforska av någon anledning så vill jag bara ha honom. Känns lite konstigt men jag kan inte riktigt förklara det. Våra vägar korsas hela tiden. Har sprungit på honom jättemycket nu, ibland undrar jag vad som händer är det ödet som spelar mig ett spratt .....?Jag sprang på honom efter vår picnic i fredags, men de är bara de här korta små sammanträffandena som är lite kymmiga på något sätt. Iaf så igår kväll kommer vi till stan så går vi in på ett ställe fixar stämpel så vi kommer in senare när baren har stängt. Sen går vi vidare till en bar som vi brukar gå till. Där är alltid mycket folk väldigt goda drinkar och många fina killar :) Den förste som jag ser som jag känner är mitt ex, känns väl inte jättebra men samtidigt visste vi att denna dagen skulle komma så de är väl bara och säga hej och bara vara som vanligt. Min syster går fram och säger hej kramar om honom och en kompis. Han ställer sig upp och tittar på mig så jag går fram vi kramar om varandra och säger hej, allt bra blablabla det här vad ska man säga kallpratet. Känns väl lite konstigt men samtidigt så känns det bra för då har vi gjort det oxå. Jag är verkligen över honom, det som känns konstigt när vi ses är hur alla andra ska reagera. Det känns verklilgen ingenting annat. När jag ser honom så är det inte den jag var tillsammans med, jag känner inte denna killen som står rakt framför mig. Mycket kymmig känsla. Sen vänder jag mig om och då står min fling precis sidan om. Har man otur eller har man otur. Varför ska han stå just där av alla ställen? Jo då visar det sig att de har träffats ute för att festa ihopa. Jag har verkligen bra karma för tillfället, precis som han där uppe ska testa mig duktigt. Vi kramar om varandra han säger va fan jag springer på dig överallt nu för tiden, är det jobbigt då frågar jag? Nej nej tvärtom säger han. Sen flyttar jag mig längre in i lokalen så säger han varför ska du stå här? Ja vad tror du säger jag, för att han sitter där kanske. Då börjar han värsta seriösa pratet om att det blir bättre, det går över tro mig jag har själv gjort det. Det blir bättre med tiden. Jag säger ja men det är över det har varit det länge, men denna situationen hade jag gärna varit utan om man säger så. Ja men du kommer träffa någon när du är 31 kommer få ditt första barn när du är 33 sen när du är 35 får du ditt andra barn, det ordnar sig ska du se. Det är jobbigt i början, du får gå ut och träffa någon försöka glömma och om något år så är han ett minne blott. Helt ärligt så tror jag aldrig att jag kommer komma över mitt ex på det viset att vi har delat 14 år tillsammans jag tror inte att man glömmer en så stor del av sitt liv, men bara för det så vill jag inte ha honom det är över. Det vi hade det är över för länge sen. Jag kommer alltid att älska honom på ett sätt, men jag är inte kär i honom det är länge sen jag var det, det har jag förstått nu.När jag träffar min fling så slår hjärtat fort jag blir helt knäpp, men igår när vi pratade så blev det det här naturliga som jag bara känner är så skönt med honom, därför kändes det så bra och träffa honom och bara prata vi två. Men sen så berättade han att han har träffat en tjej som han hoppades skulle vara ute ikväll. Det kändes ännu värre än att träffa exet. Jag har verkligen blivit helt fixerad vid tanken på att det ska bli vi. Varför vet jag inte, det känns bara som jag måste ha honom innan jag kan gå vidare, det är som en outforskad del i livet som jag bara måste ha gjort annars blir jag knäpp. Sen när vi går vidare så träffas vi igen, vi dansar lite sen träffar han tjejen som han är intresserad av och var jag än gick på dansgolvet så stod de två sidan om mig och pussades dansade och kramades. Fy vad det gör ont....... Det känns verkligen inte bra. Men samtidigt så har det verkligen inte hänt något mellan oss, absolut igenting det bara är jag som har hängt upp mig på det. Sen så blev det värre när spåtanten sa att det var ömsesidiga känslor men att de kanske inte fanns kvar, men vad håller jag då på med?Ja, jag önskar jag visste det själv jag vet inte. Men samtidigt så kanske det var bra att detta hände så kanske jag kan försöka glömma det och låta det som sker ske, inte planera så mycket för jag kan inte planera någons liv som inte själv vet om det. Antingen måste jag våga ta steget eller så får det vara, men jag är för feg så är det bara. Samtidigt hur bra är det och ta steget och sen blir det inget så har jag ett ex till och hålla koll på, på bröllopet jag ska på i höst. Nej det är ingen bra idé. Men jag vill ha honom.........Jag pratade med min kompis inatt hon försökte trösta mig lite, när jag berättade hur det kändes så sa hon min vän jag tror du är duktigt kär i honom. MM jag vet tro mig men kan man vara kär i någon som man bara träffar någon gång ibland, som man egentligen inte vet så mycket om utan bara har pratat med lite när vi träffas ute. Men samtidigt så känner vi inte varandra men ändå så kommer han alltid fram och säger hej när vi ses. Han kramar om mig. När det hade tagit slut så pratade vi om det en kväll när vi var ute, jag menar han bryr ju sig lite iaf. Plus att jag hade ju skrivit på facebook att jag skulle ut igår så det kan han ju ha koll på. Likadant med picnicen i fredags. Samma med festivalen när vi sprang på varandra för någon vecka sen. Han har kunnat ha koll på allt om han har velat. Jag kanske ska fortsätta och skriva på facebook och se om där kommer fler konstiga sammanträffande. Vem vet varför han stod och dansade precis sidan om mig hela kvällen igår. Men varför ska killar alltid göra det så svårt......?Men är vi tjejer bättre , nja inte alltid...Nu får jag försöka och glömma gårdagen så gott det går och jobba min sista jobb vecka sen ja vem vet vad som händer här i livet. Jag kanske träffar någon när jag är 31, får barn när jag är 33 och ett till när jag är 35....Den som lever får se......