Kär i kärleken....

Så då var de söndag igen. Imorgon bär det av till arbetsförmedlingen. Känns väl sådär om man säger så men samtidigt så behöver jag vara ledig ett tag så de ska bli lite skönt, synd bara att ingen annan är ledig. Ska även träffa ett bemaningsföretag och prata med de om jobb så de löser väl sig helt enkelt så smånigom.Igår var det kräftskiva med min gamla chef, va kul och träffa de igen efter så här lång tid. Vi var på lite förfest hemma hos en kille som jobbade där, säger bara wohoooo han såg bra ut var jättetrevlig och lite mysig. Han hade precis min smak i hur en lägenhet ska inredas, hade verkligen jättemysigt. En helylle kille på alla sätt. Tyvärr var han väl några år äldre än vad jag hade kunnat tänka mig men vem vet, nu har vi träffats och vad jag förstår så är han ute ganska mycket på de ställena som jag brukar gå till. De blev lite flörtande och lite kramar.... Väldigt mysig helt enkelt. Efter kräftskivan mötte jag upp några andra vänner på ett ställe vi alltid går till och där träffade jag min fling, kändes mycket mer avslappnat igår, jag har verkligen förstorat upp saker med han, men det kändes bra att det var lite mer avslappnat faktiskt det kanske är meningen att det bara ska bli en bra killkompis. Men igår kändes de bara dumt, han var ute med mitt ex och gamla vänner till oss så det kändes så krystat på något sätt. Jag kände mig så överflödig, men jag hälsade på mina vänner och pratade en stund med några av dom men man känner sig så överflödig helt enkelt. Jag märker jättemycket på mitt ex att han tycker det är jobbigt och träffa mig han hälsar men sen gör han verkligen sitt yttersta för att inte titta på mig han vänder bort huvudet han går därifrån osv. Snacka om att komma över saker... Jag känner abslout ingenting. Det är väl klart att jag inte vill sitta och titta på när han flörtar med tjejer och så men annars så känns det ingenting. Igår fick jag veta att han hade gått hem med en annan tjej och det känns abslout ingenting. Det är precis som folk inte tror mig när jag säger det, men jag svär det känns inte alls. Jag tror att det är ett sätt till att förtränga att man mår dåligt bara. Jag hade en killkompis som separera efter ett långt förhållande och han var helt knäckt, han sprang också runt med nya tjejer varje helg men han var inte lyckligare för det, tvärtom skulle jag vilja säga. Det var kul för stunden, man får bekräftelse men sen då, det blir vardag igen ändå, så är det bara. Jag behöver inte springa runt med olika killar för att bevisa för mig själv eller alla andra att jag har kommit över mitt gamla förhållande. Nu känner jag att så kul som jag har haft denna sommaren och så bra jag mår idag har jag inte mått på mycket mycket länge och det känns så befriande.Nej nu ska jag ta tag i mig själv äta lite frukost och gå på en promenad.Carpe Diem...........