Jag tänker på dig min vän.........

Nu har det gått ett par dagar och jag har inte skrivit, men de har inte hänt så mycket den senaste tiden. Det rullar på helt enkelt. Denna veckan har det faktiskt ringt två olika bemaningsföretag som ville erbjuda mig uppdrag. Så på måndag ska jag till Malmö för att träffa en av dom och de hade ett uppdrag till mig omgående på Eon i Malmö. Kanske inte drömjobbet men å andra sidan är det ett stort företag som kan erbjuda bättre tjänster i framtiden.Igår pratade jag med en gammal kompis, vi pratar inte så ofta men när vi pratar så pratar vi alltid länge och om allt möjligt. Den sista tiden har det ofta handlat om mig och om vad som har hänt i mitt liv eftersom mitt liv har varit lite upp och ner. Jag har känt henne sedan jag var 4 år och vi har varit bästa vänner länge, men när jag träffade mitt ex så gled vi ifrån varandra men vi har ändå hållt lite kontakt med varandra. Sen har det blivit mer och mer den senaste tiden och det är jättekul. Anledningen till att det inte blir så jätteofta är att hon bor uppåt landet med sin pojkvän. Igår pratade vi jättelänge och efter ett tag så berättade hon så smått att hon hade börjat tvivla på sitt förhållande och att hon funderar på att göra slut och flytta ifrån honom. Men han vågar inte riktigt hon är rädd för att fatta fel beslut sen är hon rädd för vad som väntar henne de har varit tillsammans i 12 år så de är lång tid. Till en början blev jag väldigt förvånad för det var länge sen vi pratade om sådana saker men sen samtidigt så har jag ju precis gått igenom samma sak, men där var jag den andra parten. Jag har alltid trott att de hade det perfekta förhållandet och att de skulle gifta sig och få barn snart men tänk så fel man kan ha, allt är inte så svart och vitt som hon sa till mig. Samtidigt är det jättesvårt för mig och råda henne till vad hon ska göra eftersom jag inte harså bra erfarenhet av just detta. Men samtidigt så när jag hör henne och hur hon resonerar så har hon redan bestämt sig. Hon vill göra slut med hon är så rädd att hon fattar fel beslut och hur vet man det. Det vet man inte, men samtidigt måste man ställa sig frågan om man kan leva som man gör om man inte fattar detta beslutet och det var hon bestämd med att det kunde hon inte och då är det inte så mycket mer och säga egentligen. Då är det bara att ta det steget ut i ovissheten och sen får man försöka att ta sig tillbaka till ett nytt och organiserat liv så smått. Sen så kan man inte ljuga och säga att det är lätt det är det absolut inte. Det blir ännu värre än vad det är nu när man tvivlar men samtidigt så tror jag att när hon väl har sagt det så kommer det vara en otrolig lättnad för henne. När jag sa allt det till henne så sa hon att detta var inte första gången hon funderade på att lämna honom och att de hon tycker är dåligt blir ju inte bättre och då sa jag till henne att då finns det ingen återvändo mer. Vi får väl se vad hon bestämmer sig för men jag tror inte att det dröjer så länge innan hon tar steget. Samtidigt känner jag mig lite som en bov som sitter och nästan uppmuntrar henne till att göra slut men så är det ju inte, jag bara säger mina egna erfarenheter och hur jag hade gjort. Jag tror att det hjälper henne lite att jag känner mig som en ny människa efter min seperation och att vi skulle ha tagit detta steget för länge sen. Sen tror jag att om det inte är rätt så hittar man tillbaka till varandra och då är man den erfarenheten rikare i sitt liv. Det är svårt att råda sin vän att gå igenom något så svårt som en seperation, speciellt efter så lång tid tillsammans. Det är inget jag vill att någon ska behöva gå igenom inte ens min värsta fiende. Men samtidigt så stärker det en otroligt mycket och man klarar av det och när man kommer ut på andra sidan så är det som en helt annan mycket starkare person. Man är starkare än vad man tror. Jag tänker på dig min vän och tro mig det blir bättre, även om det inte känns så just nu......