Duktigt deprimerad...............

Ja, idag är ingen bra dag helt enkelt. Idag är min första dag som arbetslös, jag har tänkt att ja det är väl inte så farligt så är det bara ibland helt enkelt. Men idag var då min första dag som arbetslös och då måste man gå till arbetsförmedlingen och anmäla sig som arbetslös. Bara jag gick in genom dörren så blir man bara så fruktansvärt deprimerad. Fick fylla i massa uppgifter och så sen fick jag vänta på att träffa en handläggare. När jag satt där och väntade så tittade jag mig omkring och bara kände vad f-n gör jag här detta är inte jag som är med om detta. Tårarna brände i ögonen jag bara kände mig så fruktansvärt misslyckad. Egentligen innerst inne så vet jag att detta är inget jag har kunnat göra så mycket åt jag har gjort vad jag har kunnat för att hitta nytt jobb. Jag har sökt många nya jobb men ändå så har det tyvärr blivit så helt enkelt. Men som jag brukar säga 2009 är helt enkelt inte mitt år, inte hittills iaf.Nu sitter jag här i min ensamhet och bara är, känner inte för att göra nånting. Men jag har varit duktig idag gick upp vid 9-tiden och gick på min morgonpromenad. Har kommit igång ordentligt med mina promenader känns skönt för då får jag en stund för mig själv där jag funderar över livet och vad som händer mig just nu. Funderar mycket över min situation som arbetslös, som singel, som bor ensam med min älskade katt i en liten etta. Varför känns det som ett misslyckande? Jag tror att de är så att när man är yngre så har man en idé om hur livet ska se ut. Man tror som 15-åring att man ska möta den stora kärleken och skaffa barn villa volvo och leva lyckliga resten av sitt liv och detta gärna innan man är 30 år men då ska man också ha hunnit med att utbilda sig ha en bra inkomst varit utomlands som aupair i något år samt leva livet. Så tror jag många tjejer och killar föreställer sig livet. För när man är 30 år då är man jättegammal! Nu när jag tänker tillbaka så kan jag bara säga man är sååå naiv. Jag fyller 30 år om 6 månader och trots att jag har levt i ett långt förhållande så har jag inte förrän för ca 1 år sedan börjat känna mig sugen på att skaffa barn. Nu är det ju helt individuellt när man vill ha barn. Men mycket av mitt sig efter barn, förlovning och hus mm har varit mina egna förväntningar på livet för det är så här det ska vara. Jag ska ha barn innan jag är 30 år så är det bara. Nu efter att jag blivit singel kan jag säga att jag har mindre åldersnoja än vad jag hade när jag hade ett seriöst förhållande, det är bra lustigt. Men jag tror att det är så att nu vet jag att jag kommer inte få barn innan jag är 30 år, så därför tror jag att jag har slappnat av lite mer, mina förväntningar har släppt på mig själv. För vem har satt upp dessa kraven, jo det är jag själv och ingen annan. För jag har en bild av att så ska det vara. Nu tänker jag inte så mycket på vad folk tycker och tänker om mig, jo lite om jag ska vara ärlig men inte alls så mycket som jag gjorde innan. Nu följer jag mer med i tillvaron och låter det som sker ske. Jag har blivit bättre på det iaf men jag kan bli ännu bättre. Jag försöker planera så myclet i mitt liv, sånt som jag absolut inte kan påverka. Men en av de stora tankarna just nu är att jag vill ha ett jobb och framförallt någon att dela hösten och ensamheten med.Jag har inte förstått det förrän nu att när man är singel så är man inte så rolig och umgås med. Många av mina vänner har förhållande eller barn eller bor en bit härifrån. Man är bara lite överflödig när man är ensamståede jag har aldrig tänkt på det förrän nu när jag blivit singel. Mina vänner som ska gifta sig, skulle aldrig bjuda hem mig en kväll för lite middag. Men skulle jag träffa någon skulle de bjuda in mig med en gång för att träffa den nye. Lite sjukt för det är nu man behöver stödet. Nej jag träffar bara henne för lite fika stunder osv. Jag har träffat han en gång sen separationen och det var förra veckan när jag skulle med de och titta på festlokalen inför deras bröllop. Men då handlade det ju om dom. Jag tror inte folk tänker på det. Det är bra att träffa mig när han är uppbokad på något annat. Men jag har min syster och andra vänner som är singlar, men det kan vara kul och blanda sitt umgänge ibland.Nej, nu är klockan mycket och det är dags för att sova. Hoppas att det är lite bättre imorgon. Nu har jag gjort ett steg på vägen och framförallt en nu erfarenhet i livet och jag har klarat av det helt själv ;) vilket gör mig starkare.Sov gott!